Det är svårare att vara ensam i Thailand - folk finns överallt. Det är mycket vanligare här att man talar med okända ute på gatan. De som man känner knallar ofta in på tomten
och tar ett snack, lånar en borste - eller vill växla eller t.o.m låna pengar. Planerandet av möten eller träffar är det sämre med. I så fall blir det med kort varsel.
Jag känner två st Blekinge-Pelle. En bor i Blekinge och är min måg. den andre - som bor granne här - kom in och hälsa på igår. Han hade sina nyskapta son Stefan med sig. Fadern är stolt som grannens tupp som sig bör. 50 år och sitt första barn. Med en Thaihustru. Thaiarna brukar flockas kring barn där en förälder är från utrikeshållet. Hasip, hasip kallar man det. 50-50. Om man kan smeka ett sådant barn över huvudet anses det som det kan föra lycka med sig. Thailändarna är mycket vidskepliga. De litar på sin Buddah i första hand och Spådamer i andra hand. När det krånglar till sig med pengar - eller i äktenskapet, vilket det oftast gör - går de till spådamen. Där får man alltid goda råd och framtidsförhoppning. Psykologer ? Jag har inte hört talas om att de finns i Thailand.
