Thailand sägs vara ett paradis, även om det ryktet nu börjar bli allt mer skamfilat efter numera dagliga notiser i tidningar om politiska fejder, upplopp, flygplatsavstängningar, dyrare bahtpengar och (svenska) pedofiler i snart sagt varje gathörn.
Många utrikes medborgare, som är här en längre tid än ett par badveckor, känner sig ibland utnyttjade på olika sätt. Dels är det en djungel när det gäller söka visavarianter. Om man har fått ett ettårsvisa måste man ändå rymma ut ur landet efter tre månader. Man kan förvisso smyga tillbaka samma dag med en ny stämpel vid gränsen.
Men många undrar varför detta ologiska trubbel skall behöva finnas.
Att söka ett ettårs pensionärsvisa innebär att man måste visa upp en inkomst av 65 000 baht i månaden. Märkligt kan man tycka när en Thaiare av god börd, t.ex en lärare ofta inte har en inkomst mer än 10 000.
Nu skall vi åka till Laos i morgon, 3 månader har gått nu sedan inresan. Laos tycker det är bra eftersom de tar 1700 baht för ett inresevisa, och det blir massor med miljoner i Laoskassan varje år. Detta Visabesök tar ett par timmar, och så över bron in i Thailand igen som lydig Farang. Ingen förstår logiken i detta, knappast någon Thailändare heller.
Men bortsett från det är det varmt och skönt nu.
